lördag 21 september 2013

Varför....Längtan.....ensamhet

 
 
 
Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Folk förstår inte hur det är och alla frågor och annat ställer bara till det.
 
Jag lever ensam, vilket jag inte valt själv. Alla tillfälliga möten har stannat vid det, tillfälliga. Dem som dock vill stanna kvar har på något sätt gjort mig illa.
 
När man nu är 30+ kan folk inte sluta undra vad det är för fel på mig.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG????
 
Mr Right har inte en visat sig än. I alla fall inte så jag sett honom.
Det är inte så att jag varit kräsen, han finns bara inte, I alla fall inte för mig.
Nu tror jag dock att det blivit en rädsla, del för ett förhålande och dels för jag kommer aldrig att få någon.
Kär,, oj det har man varit många gånger och tyvärr i fel personer. O nej jag ser dis om en vän. Varför är det då så att dem trots det vill annat i alla fall.  Usch vad deppigt detta blev.
Jag måste dock säga att jag är i alla fall delvis lycklig. Jag lever och har inga allvarliga sjukdomar.
 
Barn. Oj hade jag varit med någon hade vi varit föräldrar för länge sedan, Är det något jag vill är att bli MAMMA. Jag har tre underbara gudbarn som är som ett litet substitut, sedan har tre andra äldre barn som jag under många år passade. Dem är mina tonårsbarn dessa sex barn älskar jag mer än något annat. De vet det förstås och jag finns där när dem behöver mig.
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar